..efter regn kommer solsken..
Åerigen vaknar jag utav regndropparnas smattrande mot fönstret. Lite för mycket av den varan nu , för min smak iallafall. Sitter nu vid köksbordet och myser för mig själv medans resten sover. Resten? Jo, Matilda kom från disco vid kl.01.00 inatt och sen ramlade 2 goda vänner in. Syster yster har en given plats i mitt hem under sin bostadslösa period. En annan god vän lånar soffan.
Jag funderar en del på hur kärleken mellan oss människor kan vända från strålande sol till det värsta åskväder som skådas. Vi möts och vi skiljs. Är det våran otydlighet och vår bristande förmåga att kommunicera med varandra som ligger till grund?? För ni måste ju hålla med om att i första skedet med mötena med just "DEN DÄR" fantastiska människan så är allt hos den här personen som den mest perfekta reklamfilm som spelas upp. Efter ett tag upptäcker man kankse vissa deffektheter om än så små att man kan ha överseende med dem och man skiter helt enkelt att reklamera varan. Man accepeterar och arbeter vidare på att ha den i sitt liv. Någonstans på vägen uppkommer sen fler och fler defektheter. Förmodligen fanns de där redan från början, men man ville inte se dem. I attraktionens ljus fanns det annat som man såg tydligare. Krasch, Bang, Bom- Attraktionen är över och varan vill man aldrig mer återse i dagsljus. Hur kan detta komma sig egentligen? Jag blir nästan lite full i skratt- visst e vi människor komiska..;) Fast jag vet å andra sidan att det inte är fullt så roligt att vara mitt i någon av de sista delarna. Strax innan Krasch Bang Bom- ja, då e livet inte det mest roligaste för någon, hävdar jag bestämt! Men tar man sig ur dessa faser jobbar lite med vad man själv vill egentligen istället för att lägga så mycket kraft och energi på andra- ja, då blir livet VÄLDIGT kul igen- kan jag lova!!
Sent igår kväll, eller inatt rättare sagt. Hittade jag en otroligt vacker bild so jag la som skrivbordunderlägg. Varje gång jag sätter mig vid datorn påminner den här bilden om kreativitet,glädje, sorg, vänskap och kärlek. Jag tittar på bilden och kan inte låta bli att le.. puss
Jag funderar en del på hur kärleken mellan oss människor kan vända från strålande sol till det värsta åskväder som skådas. Vi möts och vi skiljs. Är det våran otydlighet och vår bristande förmåga att kommunicera med varandra som ligger till grund?? För ni måste ju hålla med om att i första skedet med mötena med just "DEN DÄR" fantastiska människan så är allt hos den här personen som den mest perfekta reklamfilm som spelas upp. Efter ett tag upptäcker man kankse vissa deffektheter om än så små att man kan ha överseende med dem och man skiter helt enkelt att reklamera varan. Man accepeterar och arbeter vidare på att ha den i sitt liv. Någonstans på vägen uppkommer sen fler och fler defektheter. Förmodligen fanns de där redan från början, men man ville inte se dem. I attraktionens ljus fanns det annat som man såg tydligare. Krasch, Bang, Bom- Attraktionen är över och varan vill man aldrig mer återse i dagsljus. Hur kan detta komma sig egentligen? Jag blir nästan lite full i skratt- visst e vi människor komiska..;) Fast jag vet å andra sidan att det inte är fullt så roligt att vara mitt i någon av de sista delarna. Strax innan Krasch Bang Bom- ja, då e livet inte det mest roligaste för någon, hävdar jag bestämt! Men tar man sig ur dessa faser jobbar lite med vad man själv vill egentligen istället för att lägga så mycket kraft och energi på andra- ja, då blir livet VÄLDIGT kul igen- kan jag lova!!
Sent igår kväll, eller inatt rättare sagt. Hittade jag en otroligt vacker bild so jag la som skrivbordunderlägg. Varje gång jag sätter mig vid datorn påminner den här bilden om kreativitet,glädje, sorg, vänskap och kärlek. Jag tittar på bilden och kan inte låta bli att le.. puss
Kommentarer
Trackback
