Jag sitter ute på altanen. Solen värmer och jag lapar i mig av alla solens strålar. Jag fullkomligt älskar detta- att vistas utomhus och värmas av solen. Njutningen står definitivt på topp nu när jag har flyttat med mig datorn ut- att sitta här i solen och skriva av sig-det är bland det bästa jag vet. Det skulle givetvis varit bäyttre med en smidigare dator och ett mer fungerande nätverk..men, men..solen skiner ju som sagt!! Och mina tankar och känslor kan ju forma sig i ord och det är ju huvudsaken. Samtidigt flyger tankarna iväg och jag placerar in mig själv i en för mig lika stor njutningsfull miljö där inte vädret spelar in. Jag ser mig själv sitta och skriva i ett rum där utsikten leder mig tillen fantastisk energikälla och jag känner värmen av den röda tråden i denna miljön. Få förunnat att kunna livnära sig på sitt skrivande och sina ord, men ändå rätt många som fixar det. Jag skulle älska det! Frågan är bara vad jag har att berätta. Vad i mina ord fängslar en läsare? Behöver jag fråga mig detta? Nej! Jag tillhör ju dem som finner njutningen av att skapa ett par rader med mina egna ord och känslor.  Här i en av mina skrivande stunder.



Den här bliden symboliserar mycket av den röda tråden som står för njutning välmående i mitt liv. Wilma fullkomligt älskade sina svarta reebook med röda snören i. En symbol på att man faktískt kan fixa sig det man vill ha i livet-för hur många skoaffärer vi plöjde igenom för att få tag i dessa röda snören har jag ingen aning om. När jag var på väg att ge upp och försökte övertyga min älskade dotter om att det inte gick att få tag i röda skosnören till hennes små skor. Ja, då fans de där- närmare än jag någonsin kunde ana! I år är skorna försmå till Wilma- Selma får ta över dem- kanske blir det inte samma känsla för henne vad gäller att sätta sina föter i dessa skor men den röda tråden i form av snörerna finns där ändå.